onsdag 10 december 2014

K-G BACKHOLM – AFORISTISKA TANKESPRÅNG








K-G (Karl-Gustav) Backholm (f. 1935 Solv) är en jurist/ekonom bosatt i Helsingfors och Vasa. Han har gett ut böckerna Lätt aforistiskt (1994 Sahlgrens; aforismer och dikter), Efteråt är allting annorlunda (1997 Sahlgrens; aforismer och dikter; innehåller texterna från Lätt aforistiskt och ett fyrtiotal nya) och Aforistiska tankesprång (2010 Vitling Production; aforismer, dikter och kortprosa; en del av texterna är tidigare publicerade i de två första böckerna).
 
År 2011 utkom Backholms samling Ajatusloikkia (Vitling Production, övers. Sami Feiring) på finska. Vid sidan av sitt litterära arbete har han komponerat och publicerat en mängd jazz- och visskivor och samarbetat med flera toppmusiker i landet. Aforismerna nedan är tagna ur boken Aforistiska tankesprång.
 
 

Tanke och känsla ingår i varandra som ängens doft i sommarens vind.

Tänk en tanke till slut och det blir slutet på mången tanke.

Den som inte alls tänker betala har råd att acceptera den högsta räntan.

Ensamheten är störst i städer och på landsbygden.

Människan vill se sammanhangen; också där de ej finns.

Konstens uppgift är att ge tomheten liv, något bestående för stunden och klirr i kassan.

Framtiden smälter i takten med polarisarna.

Det är människan själv som gett attributet mänsklig en positiv innebörd.

Han var alltid beredd att dela kakan såvida den bakats av andra.

Människan tävlar i allt utom det viktigaste: att vara bäst som människa.

Upplever man den eviga kärleken på en vecka vinner man i varje fall tid.

Hade jag ej träffat dig hade jag varit tvungen att leva mitt liv utan att veta att jag ej kan leva utan dig.

Poesin börjar inte där orden slutar utan där de får vingar.

Skicklig är den talare som kan dölja att han inget har att säga.

Nuets böljande kaos blir en logisk exposé i framtida historieböcker.

Endast de länder som blivit rika genom att förstöra miljön har råd att vårda den.

Genom att öka konkurrenskraften skapar vi nya jobb och konkurrenskraften ökar vi genom att vi rationaliserar bort jobb.

Årstiderna ger omväxling – man är olycklig på ett annat sätt om hösten än om våren.

Mången lycklig inser det först efteråt.

 
 
SF


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar