Diktonius – en bok på 60-årsdagen den 20 januari 1956 |
ELMERIANA
Några aforismer kring och till vännen Elmer
Diktonius.
Mod är den
största begåvning som finns.
Det ”omöjligas”
förkämpar har rätt: de lär oss att våra möjligheter är obegränsade – inåt.
Varje
konstnärlig problemlösning är en strid på kniven mot vår egen strupe.
Förklaringar
behövs inte där tanken trånar och livet levs.
De
estetiska hundarna slåss alltid om estetens avgnagda ben.
Livet är
inte under några förhållanden konst. Det är redan mycket att konsten under
vissa förhållanden är liv.
Det finns
en spekulativ och en spontan begåvning; den senare kan ibland nå genialitet.
Det
konstnärliga rör sig längs gränser som verkligheten inte vidkännes.
Fantasi är
det enda som samtidigt ger stilen både flykt och precision.
Det groteskas
gräns mot det banala är hårfin – men bestämd.
När det gäller
konsten är alla förklaringar bortförklaringar.
Förnuftet
överlever allt annat – men ingen vet varför.
Vi vandrar
alla i skuggan av vår egen skugga.
Ingenting
är så meningslöst som ensamt kött.
Vi åker
alla i den sexuella slalombacken – klarar portarna, eller klarar dem inte.
Det magra
har inte råd och det frodiga har inte lust.
Fulländningen
har förtorkade bröst.
Sent är att
vakna när rösterna tystnat och de ropade står stumma som frostiga träd.
Kärleken
bor i det omedvetna – tillsammans med konstens ursprung.
Den geniala
är vinddriven på sitt vardagsvis; det blåser alltid hårt på de högsta höjderna.
När allt är
gjort är allt förfelat – utom uppsåtets ärlighet och kraft.
När den
stora stormen kommer är vi fjun i vindsliten fjällvärld.
Gräset
besegrar alltid till slut graniten: myriader gräs kring stormpiskade granitens
skald – till slut.
Tystnaden
är oåtkomlig – liksom tanken. Den vise förenar dem i sig.
SVEN GRÖNVALL
Sven Grönvall (1908–1975) var en finlandssvensk konstnär och
professor. Aforismerna är ur boken Diktonius
– en bok på 60-årsdagen den 20 januari 1956, redigerad av Stig Carlson, Jörn
Donner och Artur Lundkvist.
SF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar