Artur Lundkvist (1906–1991) var en svensk författare, kritiker och medlem av Svenska Akademin. Lundkvists aforistiska inspiratörer var bland annat Elmer Diktonius och Ramón Cómez de la Serna. Lundkvist kallade sina aforismer för ”afolyrismer”. I afolyrismen sökte han en en friare och mindre högtravande uttrycksform än den vanliga aforismen. För Lundkvist var språket något som man bygger upp och vårdar likt en vänskap eller kärleksrelation. Aforismerna nedan är tagna ur böckerna Mörskogen (1967, de fyra första aforismerna) och Tankar för vilsekomna (2010 Pequod Press; urval och förord av René Vázquez Díaz).
Om det bultar på porten, öppna inte! Det kan vara sanningen.
Åh, så mycket himmelsblått som omger bombflygarnas ögon!
En lycka som ingenting kostar förbittras ofta av tanken på
det slutliga priset.
Det är rötterna som cyklonen hatar, inte själva träden.
Den som följer efter dig bestämmer vart du ska gå.
När mellanakten är slut avbryts teaterbesöket bryskt av
skådespelet.
Bekämpa ingenting så intensivt att du blir lik det.
Stilla höstdagar faller löven ett och ett som on någon
räknade dem.
Hungriga barn sitter och väntar under ditt middagsbord. Det
gör varje tyst ögonblick pinsamt.
Misstanken är en ek som växer i en fönsterkruka.
Verkligheten håller på att avskaffa parodin.
Den omtänksamme villaägaren vattnar också flaggstången.
Att få skrattarna på sin sida: vilket nederlag!
Konstnären är ofta trädet vars frukter faller på andras
mark.
Inga våldshandlingar är så avskyvärda som vårt försvar för
dem.
Floden är också en väg, men den vandrar själv i stället för
att vänta på andra.
Lundkvists aforismer på finska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar