KARIN HOFMAN – DUR OCH MOLL

Karin Vilma Hofman (född Laurin) (27.05.1903 Vasa – 11.11.1944 Åbo) var en finlandssvensk sångerska och författare. Hon bodde sedan 1923 i Åbo. Hennes debutverk Dur och moll (1941 Förlaget Bro) innehåller dikter och aforismer samt översättningar av tysk sånglyrik. Hofman publicerade också två sagoböcker.

 

Vi älska icke så ofta en människa, som den bild vi gjort oss av henne

Då människor berömma vårt handlingssätt, ha vi troligen gjort någonting för oss själva ofördelaktigt.

I lyckan känner man sig ett med hela världen, i olyckan alldeles ensam.

Kritik borde föregås av självkritik.

Stillastående är ibland utveckling.

All kärlek växer i förhållande till avståndet. En del växer vid minskat avstånd, en del vid ökat.

Att foga sig efter en annans vilja bevisar ofta större styrka än att driva igenom sin egen vilja.

Vackra minnen lysa framåt och höra alltså lika mycket framtiden som det gångna till.

Kärlek är förnuftets distraktion och känslornas koncentration.

Lyckan består inte i att äga, utan i att inte sakna.

När vi finna en människa förändrad, ha vi vanligtvis själva blivit förändrade.

Nuet kan blända oss så, att vi först i minnet se ljuset.

”Ytlighet” kan vara ett hårt pansar mot yttervärlden.

För många människor är friheten det starkaste bandet.

 

SF

MAGNUS VON PLATEN – SKJUTÖVNING

Magnus von Platen (1920 Malmö – 2002 Stockholm) var en svensk litteraturvetare och författare, som tjänstgjorde som professor i litteraturvetenskap i Umeå universitet 1969–1985. Han har sammanställt antologierna Svenska aforismer (1951, andra upplagan 1962) och Franska aforismer (tillsammans med Stig Ahlgren, 1964). Aforismerna nedan är ur von Platens aforismsamling Skjutövning – aforismer och samtal (1965 Bonniers).

Med ’lärpengar’ menar vi att vi dyrt har betalat en erfarenhet, som andra förvärvat kostnadsfritt.

Ålderstrappa. När man är ung måste man lära att acceptera världen, när man är medelålders sig själv, när man är gammal döden.

Är det ett underbetyg åt vår fantasi eller ett överbetyg åt vår tillvaro att paradiset alltid har ett så jordiskt utseende?

Auktoritetstro. Det fordras mycket auktoritet för att man skall ha rätt att tvivla på auktoriteterna.

Vi flyr till ensamheten som till en borg, vi flyr ur den som ur ett fängelse.

För mycken ensamhet och för mycket sällskap kommer alla källor att sina. Öknen och torget är lika dåliga växtplatser.

Förlåtelsen är en villkorlig dom.

Konstigt, jag hör aldrig jägare prisa jakten för att den så angenämt tillfredsställer lusten att döda.

Moralisternas misstag är att bedöma människan som vore hon en fallen ängel i stället för att betrakta henne som ett djur på väg att resa sig ur djuriskheten.

Naturlighet är en uppskattad egenskap, givetvis under förutsättningen att den uppträder väluppfostrat.

Det är med åsikter som med ägodelar: det är ofta svårare att skiljas från det man har ärvt än det man själv har skaffat sig.

Om vi förstod varandra bättre skulle vi bättre förstå hur ofta vi missförstår varandra.

Den som låter sig bedras har i regel haft en medbrottsling i sig själv.

Konservatismen går kring i radikalismens avlagda kläder.

Aforistikerna är genomskådare som aldrig tycks genomskåda vilka möjligheter deras aforismer erbjuder att genomskåda dem själva.

 

SF

 

K-G BACKHOLM – AFORISTISKA TANKESPRÅNG

K-G (Karl-Gustav) Backholm (f. 1935 Solv) är en jurist/ekonom bosatt i Helsingfors och Vasa. Han har gett ut böckerna Lätt aforistiskt (1994 Sahlgrens; aforismer och dikter), Efteråt är allting annorlunda (1997 Sahlgrens; aforismer och dikter; innehåller texterna från Lätt aforistiskt och ett fyrtiotal nya) och Aforistiska tankesprång (2010 Vitling Production; aforismer, dikter och kortprosa; en del av texterna är tidigare publicerade i de två första böckerna).

 

År 2011 utkom Backholms samling Ajatusloikkia (Vitling Production, övers. Sami Feiring) på finska. Vid sidan av sitt litterära arbete har han komponerat och publicerat en mängd jazz- och visskivor och samarbetat med flera toppmusiker i landet. Aforismerna nedan är tagna ur boken Aforistiska tankesprång.

 

 

Tanke och känsla ingår i varandra som ängens doft i sommarens vind.

Tänk en tanke till slut och det blir slutet på mången tanke.

Den som inte alls tänker betala har råd att acceptera den högsta räntan.

Ensamheten är störst i städer och på landsbygden.

Människan vill se sammanhangen; också där de ej finns.

Konstens uppgift är att ge tomheten liv, något bestående för stunden och klirr i kassan.

Framtiden smälter i takten med polarisarna.

Det är människan själv som gett attributet mänsklig en positiv innebörd.

Han var alltid beredd att dela kakan såvida den bakats av andra.

Människan tävlar i allt utom det viktigaste: att vara bäst som människa.

Upplever man den eviga kärleken på en vecka vinner man i varje fall tid.

Hade jag ej träffat dig hade jag varit tvungen att leva mitt liv utan att veta att jag ej kan leva utan dig.

Poesin börjar inte där orden slutar utan där de får vingar.

Skicklig är den talare som kan dölja att han inget har att säga.

Nuets böljande kaos blir en logisk exposé i framtida historieböcker.

Endast de länder som blivit rika genom att förstöra miljön har råd att vårda den.

Genom att öka konkurrenskraften skapar vi nya jobb och konkurrenskraften ökar vi genom att vi rationaliserar bort jobb.

Årstiderna ger omväxling – man är olycklig på ett annat sätt om hösten än om våren.

Mången lycklig inser det först efteråt.

 

 

SF