lördag 7 februari 2015

FREDRIK LÅNGS TANKAR OM AFORISTIKEN




 

Hur kommer en aforism till?

– Aforismer sätter man sig inte ner vid skrivbordet och skriver. Aforismer kommer, med ens finns de bara där och då gäller det att ha papper och penna in närheten.
– Stund och ställe kan också vara bra att ha: långa tågresor, lugna caféer, balkonger med utsikt. Jag tror att det var den tyska fysikern och satirikern Georg Christoph Lichtenberg (född 1742) som först sade att man inte borde säga ”Jag tänker” utan ”Det tänker”. Och det är så det känns. Uttrycket upprepades av Nietzsche, som vid sidan av Lichtenberg är den största aforistikern på det tyska språket. Både mina personliga favoriter.
   Lång säger att tankar ger upphov till nya tankar. Egna ord blandas med andras.
– Ifall poesin tar avstamp i det yttre, har aforismen det inre som vistelseort. I den meningen är aforismen också en smula asocial; den umgås gärna med satiren och ironin, och ironi – framför allt självironi – är egenskap hos det solitära.

 
Vad kan man inte skriva om i en aforism?

Jag vet inte vad en aforism inte skulle kunna behandla. Eller för att uttrycka det i en aforism: Det finns ingen sak som är så obetydlig att man inte skull kunna göra en sak av den. Ingen så stor att den inte skulle rymmas i en mening.


(texten tagen ur Philip Teirs intervju av Fredrik Lång, HBL 13.09.2009)

 

Fredrik Lång är en finlandssvensk författare och filosofie doktor. Han har gett ut aforismsamlingarna I dessa tider (1994) och Hålla hus (2006). Hans aforismer har publicerats också i Hufvudstadsbladet.

 

SF

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar