Magnus von
Platen (1920 Malmö – 2002 Stockholm) var en svensk litteraturvetare och
författare, som tjänstgjorde som professor i litteraturvetenskap i Umeå
universitet 1969–1985. Han har sammanställt antologierna Svenska aforismer (1951, andra upplagan 1962) och Franska aforismer (tillsammans med Stig
Ahlgren, 1964). Aforismerna nedan är ur von Platens aforismsamling Skjutövning – aforismer och samtal (1965
Bonniers).
Med
’lärpengar’ menar vi att vi dyrt har betalat en erfarenhet, som andra förvärvat
kostnadsfritt.
Ålderstrappa. När man är ung måste man lära att acceptera
världen, när man är medelålders sig själv, när man är gammal döden.
Är det ett
underbetyg åt vår fantasi eller ett överbetyg åt vår tillvaro att paradiset
alltid har ett så jordiskt utseende?
Auktoritetstro. Det fordras mycket auktoritet för att man
skall ha rätt att tvivla på auktoriteterna.
Vi flyr
till ensamheten som till en borg, vi flyr ur den som ur ett fängelse.
För mycken ensamhet
och för mycket sällskap kommer alla källor att sina. Öknen och torget är lika
dåliga växtplatser.
Förlåtelsen
är en villkorlig dom.
Konstigt,
jag hör aldrig jägare prisa jakten för att den så angenämt tillfredsställer
lusten att döda.
Moralisternas
misstag är att bedöma människan som vore hon en fallen ängel i stället för att
betrakta henne som ett djur på väg att resa sig ur djuriskheten.
Naturlighet
är en uppskattad egenskap, givetvis under förutsättningen att den uppträder
väluppfostrat.
Det är med
åsikter som med ägodelar: det är ofta svårare att skiljas från det man har ärvt
än det man själv har skaffat sig.
Om vi
förstod varandra bättre skulle vi bättre förstå hur ofta vi missförstår varandra.
Den som
låter sig bedras har i regel haft en medbrottsling i sig själv.
Konservatismen
går kring i radikalismens avlagda kläder.
Aforistikerna
är genomskådare som aldrig tycks genomskåda vilka möjligheter deras aforismer
erbjuder att genomskåda dem själva.
SF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar